1) En katt har sin egen vilja

Det är så ofta som man får höra att någons katt är odräglig, den anfaller händer och fötter, den gör som den själv vill. Men varför gör katten så?
Om jag ställer en motfråga - varför är ett barn odrägligt, anfaller och bits, gör som det själv vill? Den frågan är ju lättare att besvara...
Där har du även svaret på varför katten är odräglig. Helt utan någon som helst uppfostran gör alla djur liksom människor som de själva vill!

När man skaffar en kattunge måste man börja direkt med att uppfostra den. Det bästa är om man har bestämt redan innan man får hem katten, vad den ska tillåtas göra eller inte. Till exempel får den gå på diskbänken och spisen? Får den vara på bordet? Äta på blommorna? Vara på balkongen? mm, mm. Är man dessutom flera i familjen måste alla vara överens om reglerna och efterleva dem (gentemot katten förstås).
Ett lämpligt "verktyg" för uppfostran av katter är en blomspruta som är inställd på lång stråle. Den gör inte ont. Den är inte farlig. Men den är väldigt obehaglig för katten. Det är också lättare att nå katten direkt då den gör ofoget. För annars medan du häver dig upp från soffan, så har katten hunnit flera meter därifrån och då är det inte så stor vits med bannor. Samtidigt som man sprayar på katten säger man nej i en bestämd ton, du behöver inte skrika kanske bara höja rösten en aningens. Så småningom lär sig katten både det som den inte får göra och att förstå ditt nej. Är man väldigt rädd om till exempel en blomma, som katten kan komma åt när du inte är hemma, kan du använda en sk "fy-spray" PÅ BLOMMAN. Men man måste upprepa behandlingen varje till varannan dag. Fy-sprayen kan man använda på möbler och annat också, men tänk på att den kan ge fläckar så prova försiktigt.

Man kan också använda sig av kattmammans uppfostringsmetoder, det förstår ju kattungen direkt. Katthonan lägger en tass i pannan på kattungen om den gör något ofog, hårdhetsgraden beror på hur mycket eller hur stort fel kattungen gör, eller hur ofta den gjort det. Ibland blir det så hårt att det hörs när hon "örfilar" ungen. Honan använder aldrig klorna! Om förseelsen fortsätter eller är grövre kan hon bita, eller nafsa, ungen i örat. Det vi kan göra för att efterlikna dessa metoder är att på kattungen lägga, eller daska försiktigt, med ett finger eller två. Att på ett bestämt sätt lägga fingret på pannan samtidigt som man säger nej (eller fy), det är ganska effektivt i "närkamp". I bland räcker det med att bara nudda på hjässan. Att knäppsa lite på örat motsvarar mammans bett, som det lite hårdare straffet. Kom ihåg att berömma katten direkt när den slutar med ofoget, liksom mamman gör hon slutar med att tvätta kattungen när hon har nafsat den i örat.
Röstens tonfall är också mycket viktigt inte vad du säger utan hur. Du kan "gullegulla" med katten med en hård och bestämd röst och då tror den att den gjort något dumt. Likadant tvärtom, säga otrevliga saker med mjuk och len röst, då tror den att den har gjort något bra.
Diskbänken och spisen är också ett problem man ofta får höra talas om. Det går också att lösa till stor del med vattensprutan. Men en viktig sak som man faktsikt inte tänker på i första taget; vad finns liggande framme där? Är det något som katten tycker är gott? Ja, då har den fått sitt beröm när den hoppar upp. Om man konstant aldrig har någon mat liggande framme så finner den inget gott och däriegon inget beröm, om den dessutom blir blöt på kuppen, då är det ju obehagligt. (lägg steken för upptining i (kalla) ugnen eller i mikron istället).

Matbordet, där gäller samma sak som diskbänken. Det går att lära katten att inte gå på bordet när man sitter och äter (eller t.o.m bara har dukat bordet), men att i övriga fall är det tillåtet att vara där. Hittar katten sin belöning när den kommer upp så fortsätter den...
Ni som ställer ut era katter, tänk på att om katten aldrig får vara på bordet så blir den rädd för bord - så också domarbordet. Därför är det bra om katten får vara på något bord. Lär den bara när den får vara där. Lär katten också att det är gosigt och mysigt när den väl är på bordet. Då får man en lugn och avslappnad katt på domarbordet!

Tiggeri. Ja, om du BÖRJAR ge katten mat när du själv sitter och äter (eller lagar maten), då lär den sig att tigga. Men om du ger katten av din mat efter att du har ätit färdigt och gått från bordet, och alltid vid kattens egen matplats eller på golvet där du sitter, kan man undvika tiggeriet. Kom ihåg att alltid vara konsekvent. Det går aldrig om du är "sträng" bara ibland.

Med mat, eller kattgodis, som beröm kan man till och med lära katten konster om man utgår från något som den själv tycker är roligt.

Exempel 1: När jag var gipsad från ankeln till ljumsken hade jag svårt att böja mig ner till katterna för att kela med dem. Lösning: Jag lärde dem att hoppa upp på bordet på komando. Hur? Jag klappade i bordet och lyfte till en början upp dem dit, där de fick sin belöning - kel och gos. Så småningom räckte det att klappa på bordet, eller stolen, eller byrån, eller sängen, ja vad som helst.
Exempel 2: Jag gillar blommor och framförallt sådana som katterna älskar att äta upp också. Jag samlade alla blommor i vardagsrummet och håller stängt där när jag inte är hemma. Hur får jag ut alla katterna när jag ska stänga dörren? Lösning: Jag lärde dem med hjälp av blomsprutan och att knäppa med fingrarna. Nu räcker det med att knäppa med fingrarna var vi än befinner oss och katterna går i den riktning som jag pekar.

V.v respektera upphovsrättslagen! Fråga mig först innan du kopierar min text.